En vårdköpares vardag är full av svåra vägval

2008-09-30 | 0 kommentarer

Flera mindre kommuner med en pressad ekonomi väljer idag ensidigt att stödja öppenvårdsinsatser på hemmaplan. Linköpings kommun utgör ett intressant undantag där Eva Elb är en av totalt 28 personer på beroendekliniken som numera huserar i det tidigare garnisionsområdet. Arbetet som är ett samarbete mellan kommunen och landstinget har pågått i många år. I mars 2006 startades ett projekt i samarbete med Beroendekliniken, Socialkontoret och Länsstyrelsen. Projektet kallades ”Hvb på service”. Projektet har fallit väl ut och från och med mars 2008 är det en permanent del i verksamheten. Inom projektet finns 4 socialsekreterare som arbetar med bedömning.

För Eva och hennes kollegor finns det ett stort mått av frivillighet i botten vilket visar sig höja motivationen från båda håll. Det låter kanske lite kryptiskt och vi gör nog väl i att låta henne förklara det lite bättre:

– I  Linköping arbetar vi utifrån det som kallas bedömningsteam. Det innebär att Linköpings kommuninvånare kan vända sig lite mer anonymt till oss på beroendekliniken. Vi tror att vi genom det förfarandet kan lyfta bort lite av stämpeln som det annars kan upplevas att tvingas gå till soc. Vi träffas och gör en bedömning, där vi i stort sett har samma mallar som andra socialkontor. Alla i gruppen har genomgått ASI utbildning (Addiction Severity Index) och vi använder oss utav den intervjumodellen. Vi har också möjlighet att boka in en läkarbedömning hos en av våra läkare för att få en så omfattande bedömning som möjligt. Vi har också möjlighet att boka en tid hos en av våra sjuksköterskor för att diskutera exempelvis insättning av Antabus. I en bedömning ser vi först till vad som kan erbjudas inom öppenvården inom Linköpings kommun. Går inte det så har vi tillgång till de behandlingshem som Linköpings kommun har generella avtal med. Tanken är att alla som söker frivillig vård inom Linköpings kommun skall gå via oss.

Hit söker man för att man vill ha hjälp, vi tvingar ingen. Många vi möter har ju tidigare misslyckanden av behandling då man gått via socialtjänsten. Vi försöker lyfta den enskilde personen där behandlingen i stort sett skall ske på den enskilde individens villkor. Även om en viss styrning från oss och behandlingshemmet inte går att undvika.

Med tanke på alla behandlingshem som finns idag måste det väl framstå som en djungel när ni gör era val?

Utöver de behandlingshem som finns på hemmaplan är det ca 18 stycken i hela landet som kommunen har ett generellt avtal med. I urvalet har man gjort en begränsning och tagit fasta på den behandlingsform som motsvarar de behov som finns i motsvarande grupperingar. Här finns behandling enligt tolvstegsprogrammet, enbart för kvinnor, ett kristet alternativ, för tablettberoende, spelberoende och så vidare.

– För all behandling gäller att vi tillsammans måste "bygga in" en förändring på hemmaplan som fungerar när man kommer hem… eller som fungerar när man får rådet att byta bostadsort.

Vad avgör om en person rekommenderas en behandling inom LP-verksamheten?

I samtal med klienter som kanske inte ens känner till LP-verksamheten kan jag känna att denna person skulle kunna passa in i LP:s tänk. Även om personen i fråga vare sig är religiös eller aktiv kristen. Men det finns i alla fall något i grunden som antyder att man inte blir avskräckt för att genomgå en behandling med kristna förtecken.

Genom åren vet jag många som efter en avslutad behandling, även om de inte blivit aktiva kristna på så sätt, ändå känner en trygghet att upprätthålla den gemenskapsformen.

Du nämnde om att ni har förtroende för alla behandlingshem som kommunen har avtal med. Ser du något mervärde i arbetet som bedrivs inom LP-verksamheten?

Först och främst jobbar de lika seriöst som alla andra behandlingshem. Min största erfarenhet finns hos LP Vasastrand i Örebro. Här finns en stor resurs runtomkring LP som innebär en möjlighet att finnas med i olika verksamheter.

Vill man kan man gå in i en roll i de olika verksamheterna som exempelvis kan innebära second hand, ungdomsverksamhet, läger, och så vidare. Jag har märkt tillfredställelsen det innebär att platsa in som en i gänget. Man växer och stärks i drogfriheten då man blir en som förväntas klara av en uppgift.

LP Vasastrand har också ett samarbete med Örebrohem - har man varit i behandling ett visst antal månader så är man välkommen att söka bostad. Det är väldigt bra, för dem som har straffat ut sig i olika bostadsbolag och av olika orsaker inte kan återvända till hemkommunen så skapas genom detta en öppning att stanna.

Även om du jobbat 19 år med socialt arbete så kan du väl inte undgå att du blir berörd i din vardag?

– Nej definitivt inte!
– En bra behandling går inte att forcera fram, det går samtidigt inte att vara i behandling hela livet. Det vi beviljar behandling för skall inte bara innebära en parentes i livet. Det måste handla om förändringar som bär. Därför är det viktigt med personliga besök fastän tiden inte alltid är på vår sida. Inte bara pappersexercis med personnummer utan fysiska personer.

Då och då tackar klienterna oss för det positiva som händer vilket jag kan förstå men på ett fint sätt försöker visa på motsatsen. Det är jag och mina kollegor som känner en tacksamhet att vara med på resans gång. Det är helt fantastiskt att vara med och se den inneboende kraft som finns hos varje människa där ingenting är omöjligt. Jag har även lärt mig att det är ingen självklarhet att man får veta allt, utan bara en del men det räcker oftast långt. I slutänden handlar det om att bygga relationer!