Peter och Johan i samtal en dag i city
Det som inte kunde hända...chockerade omgivningen
2009-04-16 | 2 kommentarer
- Jag minns min bild av honom från Klippan. Att nu se honom så
här annorlunda är glädjande. Peter har påmint mig om våra ordväxlingar från den
tiden och tydligen så var han mottaglig för förmaningar just då.
När
han tänker efter så är det inte många personer på handen räknat
som lyckats komma igen efter ett så gravt missbruk som exempelvis kännetecknade
Peter.
- Visst är det positivt, den smittande glädjen från Stig tror
jag personligen är en stor del i att det gått så bra. Vidare så förstår jag att
stödet från församlingen i stort också gör honom gott.
Johan
vill också betona betydelsen av att bry sig inför sin omgivning.
- Det är viktigt att vi uppmuntrar medmänsklighet
överlag, även om jag inte varit polis hoppas jag hade reagerat på ett liknande
sätt utan polisbrickan, avslutar han och åberopar samtalen i Klippan.
Och varför inte lyssna till Peters egen berättelse. Utan att behöva ta tlll överord så är det svårt att inte bli berörd när han börjar med att berätta hur han skitig och eländig hade följt med sin vän till ett ställe där man bryr sig. Det var ingen tvekan om att detta var det absolut
sista halmstråt. Skulle någon här kunna gör något för honom.
På grund av hemlösheten som innebar tillfälliga boenden i
bilar och offentliga toaletter så var benen nära en förfrysning. Peter Klangs liv vägde lätt på ett sätt. På ett annat sätt inte.
- Jag minns att jag blev så förvånad över det mottagande jag
fick. Det var helt oväntat. Pastorn i den församling, som jag nu även tillhör -
Stig Jirenius, gjorde det minst av allt bekvämt för sig.
- Han presenterade mig för flera och jag minns att jag inte
vågade titta någon i ansiktet. Jag måste sett hemsk ut.
Peter
fick första 14 dagarna bo hos ett par. Det gick så bra att han fick överta en enrummare som
församlingen har. Det gick bra ett halvår innan ett familjearv satte sprätt på
pengarna, åt fel håll så att säga.
- Vi pratade igenom situationen och även jag insåg att nu
måste mitt inre komma ifatt mig. Jag skrevs in på ett behandlingshem i
Helsingborg och deras 12-stegsprogram har hjälpt mitt inre att växa. Tron på
Jesus har jag burit med mig sedan jag tidigare varit i Jönköping och fått
behandling via Torpahemmet.
Idag har Peter slagit rekord- drogfri i 18 månader och bitarna
i livets puzzel börjar falla på plats.
- Jag har bett till Jesus om att få vara använd och det är jag
verkligen när jag om dagarna även engagerar mig i KRIS (Kriminellas revansch i
samhället) i Helsingborg.
Då och
då ser han Johan i citykärnan, den polis han tidigare hatade.
Idag hejar de glatt och stämmer av läget om tiden finns.
- Johan kan man säga, är också en del i min återupprättelse.
På den tiden det begav sig sammanstrålade de ofta i samhället
Klippan. Till slut fick Johan nog och bestämde sig för att prata allvar med
Peter.
- Sorgen i hans ögon var uppriktig när han varnade mig för att
fortsätta droga. Han hade sett andra gå under och hans uppmaning brann till i
mig trots att jag egentligen inte gillade honom alls, han är ju polis.
Vi
återgår till församlingen och Peter berättar om en dopförrättning
nyligen med fyra före detta tunga narkomaner.
- Allt som allt så gick ett 120-årigt tungt missbruk i graven.
Det är en ständig pågående väckelse bland hemlösa och missbrukare här i
Helsingborg. Vi har en tid funderat på en LP-kontakt, vi får se vilka vägar vi
väljer att kanalisera arbetet som är så oerhört spännande, avslutar Peter.